Att berätta det här för alla ni som läser tar emot. Det är inte lätt, men jag vill få folk att förstå att vad människor får höra när de är små faktiskt följer med en hela livet. Jag får ibland tillbaka blickar från när jag var liten, taskiga kommentarer som folk sa till mig osv. Det är det som har gjort att det blev som det blev för mig och för många andra ute i världen. Jag är så jävla trött på det! Det jag tänker ta upp är inte något ovanligt och därför bryr jag mig inte heller om att folk får reda på det längre. Förut tyckte jag att det var pinsamt, att jag var svag. Men nu, nu känner jag mig starkare än någonsin och därför tänker jag berätta det här för er.

 

Okej här kommer det. Jag har i ett antal år haft en depression i samband med ätstörningar. Ja olika ätstörningar, allt från att inte äta till att hetsäta osv.. Min depression har mycket att göra med mitt då dåliga självförtroende, som nu är mycket bättre. Jag brydde mig om vad människor tyckte om mig, jag ville inte synas, det gick vidare till en sorts social forbi. Jag kunde inte vara bland människor, speciellt inte när det var många människor som jag kände i samma rum samtidigt. Det var det jobbigaste jag visste. Jag fick panik, kunde börja gråta utan anledning. Det här ledde till att jag drog mig undan, stötte ifrån mig de människor som jag gillar mest. Det enda jag gjorde om dagarna var att efter skolan gå hem och träna. Jag levde inte hälsosamt på något sätt.

 

För ett halvår sedan fick jag medicin, antidepressiva och även mot ångestattacker. Gick även hos en psykolog minst en gång i veckan, vilket blev färre och färre gånger desto längre tiden gick. Jag kunde inte tala om allting för en människa som jag inte kände. De enda jag kunde prata med var mina två närmaste vänner, ni vet vilka ni är. Och jag vill säga tack till er, för utan er skulle jag aldrig varit här som jag är idag. Ni är bäst och jag kommer alltid att finnas här för er ♥ Tillbaka till medicineringen, mina antidepressiva har hjälpt mig en hel del, jag vågar nu ta för mig mer. Jag vet att jag är blyg och har alltid varit, men jag mår så himla mycket bättre nu, jag har fått bättre självförtroende då jag har lärt mig att det endast är mina egna inre tankar som trycker ned mig. Medicinen har alltså hjälpt, många ser ner på medicinering av den här sorten, men som sagt det har hjälpt mig en hel del. Även fast att jag har fått för mig ett antal gånger at tjag vill avbryta den så har jag väl antagligen kännt inom mig att jag bör fortsätta iaf ett halvår som är rekomenderat för att effekten ska finnas kvar även efteråt.

Det har tagit tid, men det går. Nu lever jag hälsosamt, jag kan säga att jag äter som en häst, haha! Men jag äter hälsosamt och jag tränar fortfarande en hel del. Men det har blivit en hobby för mig, det är något som får mig att må bättre. Jag är aldrig stressad när jag tränar och jag tänker inte att det är ett måste längre, utan det är kul, något av det roligaste jag vet helt ärligt! Samtidigt så balanserar jag det med hälsosam mat och jag tränar aldrig mer än fem gånger i veckan då jag försöker att inte få tillbaka mitt beroende. Ja tankarna finns kvar och jag har svårt att äta såsom kolhydrater, gluten ja sådant som jag i minna tankar tänker är dåligt. Försöker att lära mig äta det, det tar sin tid, men det går, sakta men säkert.. Just nu mår jag bättre än någonsin, jag har de bästa vännerna och jag mår bra med mig själv. Jag har slutat att bry mig om vad andra tycker om mig och jag vågar stå upp för mig själv mer och mer. Men såklart, samma här som med maten, det är inte alltid en toppen dag om man kan säga så, ibland kommer det tillbaka, men det är något som tar sin tid. Alla har ju en dålig dag ibland.. "It's just a bad day. Not a bad life." 

 

Nu i början av april ska jag börja trappa ned på min medicin. Jag är rädd, rädd för att det ska bli som förut. Men ändå så har jag mina förhoppningar om att mina possitiva tankar fortfarande kommer att finnas med mig, att dem inte kommer att trycka ned mig längre. Nu när jag vet hur skönt det är och hur bra jag mår så känns det endå som om jag kommer att kunna släppa det negativa inom mig. Det är det jag hoppas på. Mitt liv har precis börjat och det ska fan ta mig bli ett underbart liv! :D♥